Etikettarkiv: Scania

Autonoma bussar snart en verklighet

I Ericssons senaste ’Mobility Report’ beskrivs att det snart kan bli vanligt att se autonoma bussar på vägarna [1]. Ett viktigt steg  för att införa autonoma bussar i kollektivtrafiken är dock utvecklingen av fjärrövervakning och kontrollsystem som säkerställer säkerheten.

Rapporten beskriver att Scania har ett 5G-konceptnätverk som nu används för olika tester där en fjärroperatör kör en buss runt ett testområde, som till och från en parkeringsplats. Testerna fokuserar på två områden: responstiden för fjärrövervakning och kontrollsystemet, och de automatiska verktygen som krävs för att prioritera nätverkstjänsterna. Sensordata från bussen, inklusive videouppspelning med högupplösning, strömmas till fjärroperationscentralen över LTE-radio i ett 5G-nätverk. Testbädden inkluderar också en automatiserad servicebeställning, vilket möjliggör att man kan prioritera vilka nätverksresurser som behövs för fjärrövervakning och drift.

Parallellt med Scanias verksamhet demonstrerades också fjärrstyrningen av ett forskningskonceptfordon (RCV) – utvecklat och anpassat av Integrated Transport Research Lab vid KTH Royal Institute of Technology – på Mobile World Congress 2017.

Källa

[1] Remote operation of vehicles with 5G, Ericsson.com, 2017 Länk

Fordonsdynamik för automatiserad körning

Onsdag 31 maj arrangerade svenska fordonsingenjörsföreningen, SVEA, ihop med SAFER och kompetenscentret ECO2 årets seminarium, denna gång med temat fordonsdynamik för automatiserad körning [1]. Här kommer ett kort referat från seminariet.

Malte Rothämel från Scania pratade om behovet av redundans i chassisystemen när föraren inte längre finns redo att ta över, och visade exempel från tunga fordon med en aktiv styrnings-aktivator med dubbla elmotorer, och en bromsaktivator placerad direkt vid bromspedalen – bromssystemet är i övrigt redan redundant.

Per Ola Fuxin och Matthijs Klomp från Volvo Cars föredrog Volvos utveckling avseende förarstödssystem, från tidiga ABS-funktioner via många TBF (TreBokstavsFörkortningar) till dagens Pilot Assist. Målet är att skapa en ”sömlös” körupplevelse, där alla funktioner samspelar optimalt. Pilot Assist är i princip en vidareutveckling från adaptiv farthållare, ACC, där bilen också kan hålla sig i filen i farter upp till 130 km/h – men fortfarande är föraren ansvarig och måste hålla minst en hand på ratten (utom vid kökörning i lågfart). Detta eftersom systemet (ännu) inte kan identifiera alla objekt. Noterbart också att Volvos hybridbilar har ”by-wire”-bromsar och att alla deras framtida bilar också kommer att ha det.

Fredrik Bruzelius från VTI gjorde en översikt av resultaten från Wanna Svedbergs utredning av rättsliga principer med automatiserade fordon som vi skrivit om tidigare. Det är då viktigt att skilja på civilrätt och brottmål. I civilrätt, där man alltså ”stämmer” någon, kan ansvaret ligga på en juridisk person, till exempel en fordonstillverkare. Men i brottmål, där alltså ett brott mot trafiklagstiftningen skett, måste det (i Sverige) vara en fysisk person som är ansvarig. Detta ställer förstås till det för helt självkörande bilar (SAE-nivå 4 och 5). Ett förslag är att skapa en ”kontrollcentral” med operatörer som ger godkännande för start av varje enskild automatiserad körning (se t.ex. GMs gamla reklamfilm).

Peter Nilsson från Volvo GTT och Chalmers redogjorde för sitt projekt där man studerat principerna för hur man ska reglera långa fordonskombinationer vid körning i multipla filer. Långa fordon har ofta problem att byta fil i tät trafik och kan då tvingas till att ”bryta sig in” i nästa fil. Denna situation måste även framtida automatiserade långa lastbilar kunna hantera.

Jim Crawley från Haldex Brakes gjorde en djupdykning i ABS-reglering och visade hur deras nya snabba reglerventil kan både ge kortare bromssträckor men också spara energi och med separata enheter kan ge redundant reglering av avancerade funktioner för t.ex. automatiserade fordon.

Niklas Lundin från Asta Zero berättade om utmaningarna med testning både av aktiva säkerhetsssystem med alla varianter, och automatiserade fordon. De senare innebär en betydligt komplexare testning med tusentals testfall där det i praktiken är omöjligt att testa alla. Grundprincipen är då att genomföra huvuddelen av testerna med modeller som valideras med tester. Niklas nämnde också ett tänkbart cyberhot: om någon planterar falsk kartinformation så kan fordonen svänga av vägen för att de tror att det finns en anslutande väg där. Även sådana situationer måste man kunna säkra med testningen.

Slutligen berättade Lars Drugge från KTH om ITRLs plattformar, RCV och RCV-E1/-E2, som kontinuerligt utvecklas nu även med LIDAR, radar och kamera föru atomatiserad körning.

Totalt sett en givande dag som gick lite mer på djupet än många andra seminarier. (Dessutom tack till Mattias Lidberg som visade vad alla fordonsingenjörer med självaktning alltid måste bära med sig!)

Källor

[1] SVEA FORDON: Seminarie Vehicle Dynamics for Automated Driving Länk

Scania tar automatiserad konvojkörning till verkligheten

Scania kommer att, i samarbete med bl.a. Toyota, starta ett fullskaligt försök med självkörande lastbilskonvojer mellan hamnterminaler i Singapore [1].

I försöket kommer man att köra konvojer om fyra lastbilar där den första körs av en förare medan de 3 bakom kör själva. Man kommer också att automatisera processer för att lasta och lasta av containrar.

Källor

[1] Scania takes lead with full-scale autonomous truck platoon, Scania press-release 2017-01-09 Länk

Scania använder hjärnforskning för att utveckla gränssnitt

Scania använder EEG-mätningar för att förbättra gränssnittet mellan förare och en självkörande lastbil [1]. I studien utsätts föraren för olika situationer i en lastbilssimulator.

– Vi iakttar och mäter förarens reaktion, vi filmar, vi använder frågeformulär. Nu gör vi samma sak, men samtidigt mäter vi hjärnans aktivitet, säger Stas Krupenia på Scania.

Källor

[1] Eddie Pröckl: De skaffar sig hjärnkoll på självkörande lastbilar, Ny Teknik 2016-10-03 Länk

ADAS&ME: Ett nytt EU-projekt

Statens väg- och transportforskningsinstitut VTI ska leda och delta i ett nytt forsknigsprojekt om automatiserad körning som heter ADAS&ME [1].

Projektet involverar 30 privata och offentliga organisationer från 11 olika länder, finansieras av EU och har en budget på totalt 89 miljoner kronor. Förutom VTI kommer följande svenska organisationer att delta i projektet: Scania, Autoliv, Smarteye, Stressforskningsinstitutet och Uppsala universitet.

Projektet syftar till att utveckla system för förarstöd för att förbättra säkerheten och på sikt bidra till mer miljövänliga transporter. Det kommer framförallt att fokusera på utveckling av system som kan läsa av när föraren börjar bli trött, ouppmärksam eller påverkad av känslor som arg, ledsen och bedöma hur man lämpligen övergår till, eller från, automation beroende på förarens och bilens förmåga.

Projektet kommer därmed att koppla samman kunskap om förarens tillstånd och kunskap om situationen man befinner sig i, med fordonets automatiserade funktioner. Det är fyra olika fordonsslag som kommer att tas i beaktandet: bil, lastbil, buss och motorcykel.

Angreppssättet där föraren är i fokus säkerställer att övergången till helt automatiserad körning sker på ett säkert sätt.

Projektstart är planerad för september. Mer information om det hela hittas på VTIs hemsida.

Scanias autonoma transportlösningar

Vi har vid tidigare tillfällen rapporterat om Scanias forskningsprojekt kring autonoma transportlösningar för industriområden såsom gruvor, hamnar och terminaler. Förra veckan visade Scania sina senaste rön inom området som tagits fram i samarbete med diverse teknikföretag och universitet [1].

Det handlar inte bara om självkörande lastbilar utan om hela system som kan hantera logistik, tilldelning av uppgifter till fordon, och informationsutbyte mellan fordon och infrastruktur. Industriområden har valts eftersom de har stor ekonomisk och säkerhetspotential. Utöver det är sådana områden relativt mindre komplexa jämfört med allmänna vägar och det är juridiskt möjligt att köra helt självkörande fordon där.

Tekniken bakom lösningar är tillräckligt komplex ändå, och det är tack vare Scanias modullära utvecklingsprocess som det varit möjligt att utveckla och optimera enskilda delar av lösningar på egen hand. Mer om själva tekniken, inklusive positioneringsutmaningar i underjordiska gruvor, kan ni läsa om här och här.

Scanias plan är att ha självkörande lastbilar för industriområden redo för produktion inom 5 år. Det är inte längre en fråga om lämplighet utan om att ta fram robusta, smarta och lönsamma system, menar systemingenjören Tom Nyström. Målet är att dra lärdomar från enklare trafikmiljöer som sedan ska kunna appliceras på allmänna vägar.

Här kan ni se hur Scanias autonoma transportsystem för gruvanläggningar fungerar.

I samband med International Conference on Robotics and Automation (ICRA) som hölls i Stockholm förra veckan har Scania också visat deras framtida förarplattform. Med hjälp av den kan man testa hur interaktionen mellan föraren och det automatiserade systemet (co-pilot) går till [2].

Källor

[1] Scania Pressrum. Autonomous transport solutions open up a world of opportunities. 2016-05-26 Länk

[2] Scania Pressrum. Scania’s ‘truly mobile driver of the future’ on display at ICRA. 2016-05-25 Länk

GCDC 2016: Tävlingen avgjord

28-29 maj var det dags för Grand Cooperative Driving Challenge (GCDC) 2016. Det var fem år sedan första GCDC anordnades av TNO i Holland på testmotorvägen A270 mellan Eindhoven och Helmond i Holland.

Tio lag från Lettland, Spanien, Frankrike, Tyskland, Holland och Sverige deltog i tävlingen som handlade om tre scenarion för kooperativ och automatiserad körning.

I tävlingen använde fordon exempel på nästa generations kommunikationsprotokoll för kooperativ körning som bl.a. möjliggör förhandling mellan fordon. Fordonen utförde till exempel automatiskt filbyte på motorväg som föregicks av förhandling för att fordonen skulle bestämma vilket fordon som skulle öppna en lucka för vilket. Det andra scenariot gick ut på att köra igenom en T-korsning utan trafikljus, fordonen förhandlade om vilket fordon som skulle passera som första, andra och tredje fordon genom korsningen.

Det tredje scenariot handlade om att utryckningsfordon, med hjälp av kommunikation och HMI i andra uppkopplade fordon skulle kunna begära i vilken fil de vill ha fri väg när de är under utryckning.

Vinnare i tävlingen var studenter från Högskolan i Halmstad som tävlade med en Volvo S60, på andra plats kom Team AnnieWay från KIT Karlsruhe som tävlade med en personbil från Mercedes och på tredje plats placerade sig KTH som tävlade med en lastbil från Scania.

GCDC 2016 arrangerades inom FP7-projektet i-GAME där TNO, TU/e (Techniche Universitet Eindhoven) från Holland, Idiada från Spanien och Viktoria Swedish ICT.

Här finns senaste nyheterna från GCDC2016 länk: https://twitter.com/hashtag/gcdc2016

Egen kommentar

De svenska lagen som deltog i GCDC 2016 arbetade tillsammans med stöd från SAFER inom projektet CoAct, en fortsättning på det projekt som ledde Högskolan i Halmstad, Chalmers och KTH till placering 2,3 och 4 i GCDC 2011.

En ny aktör på lastbilssidan

Otto är ett nytt startupföretag i Silicon Valley som fått en hel del mediauppmärksamhet de senaste dagarna. Företaget fokuserar på att automatisera lastbilskörning [1]. Målet är inte att utveckla nya lastbilar utan snarare att automatisera befintliga.

Företaget har tagit fram en lösning bestående av olika sensorer och mjukvara som för tillfället är installerad i tre långtradare (Volvo VNL 780). Planen är att under de kommande månaderna installera lösningen i en lastbil per vecka [2]. Lastbilarna testas på allmänna vägar i Kalifornien och ska ha kört över 15 000 kilometer. Utöver det har viss testverksamhet utförts i Nevada [3]

Visionen är att Ottos lösning ska kunna ta hand om körningen på stora vägar medans föraren exempelvis vilar bak i lastbilen. På det viset väntas den bland annat bidra till bättre tidseffektivitet och villkor för lastbilsförarna samt mer optimerad användning av själva lastbilen.

Just nu är det inte känt när lösningen kommer att lanseras på marknaden. När den introduceras väntas den i alla fall kosta en bråkdel av motsvarande lösningar som lastbilstillverkarna skräddarsyr för sina lastbilar.

Anledningen till att Otto valt att inrikta sig på lastbilar istället för personbilar är att dess grundare tror att kostnaden för komponenterna som möjliggör automatiserad körning är lättare att motivera, framförallt eftersom  det finns ekonomiska vinster med att effektivisera körningen av lastbilar.

Företaget startades i januari av 15 ingenjörer, bland andra Anthony Levandowski och Lior Ronoch som är välkända från Googles projekt om självkörande bilar respektive dess kartprojekt. Företaget har för tillfället runt 40 anställda med erfarenhet från företag som Google, Tesla och Apple.

Här kan ni se hur Ottos automatiserad ökning går till.

Egen kommentar

Vi har vid flera tillfällen rapporterat om automatiserade lastbilar. Det har dock oftast rört sig om väl etablerade fordonstillverkare som Scania, Volvo, Daimler och Komatsu. Förutom Peloton, som fokuserar på platooning av lastbilar, har vi hittills inte identifierat några nya aktörer på lastbilssidan motsvarande Google, EasyMile, och Cruise Automation på personbilssidan.

Det är speciellt intressant att Otto fokuserar på en eftermarknadslösning. Om de lyckas åstadkomma hög grad av automation till lågt pris kan det vara en viktig milstolpe för branschen. Etablerade aktörer har också demonstrerat sina lösningar i befintliga lastbilsmodeller, men ingen av dem har till vår kännedom uttalat sig om en vision att lansera en eftermarknadslösning.

Källor

[1] Otto Blog. Introducing Otto, the startup rethinking commercial trucking. 2016-05-17 Länk

[2] Stewart, J., Wired. $30K Retrofit Turns Dumb Semis Into Self-Driving Robots. 2016-05-17 Länk

[3] Markoff, J., The New York Times. Want to Buy a Self-Driving Car? Big-Rig Trucks May Come First. 2016-05-17 Länk

Volvolastbil för gruvor

Inom ramen för ett forskningsprojekt har Volvo AB och Combitech utvecklat en lastbil med tillhörande transportsystemlösning som kan köra själv i gruvor, både över och under jord [1]. Den använder en rad olika sensorer och GPS för att skapa en bild av omgivningen och för att navigera runt stationära och rörliga objekt. Dessutom är den utrustad med ett datainsamlingssystem för att möjliggöra systemförbättringar.

Lastbilen kräver ingen manuell övervakning eftersom transportsystemet automatiskt och kontinuerligt läser av dess status och ger order om bland annat hastighet och färdväg.

Egen kommentar

Automatiserade transportlösningar för gruvor är också under utveckling hos andra lastbilstillverkare. Scania är exempelvis involverad iQMatic, ett forskningsprojekt med fokus på utveckling av ett sådant system.

Källor

[1] Volvo Group, Global News. The future of automation is happening now at Volvo. 2016-05-09 Länk

Elektronik i Fordon 2016

Skrivet av Azra Habibovic och Johan Wedlin

Konferensen Elektronik i Fordon arrangerades för elfte gången den 11-12 maj i Göteborg. Sedan förra året hade den växt betydligt, från ca 330 till ca 450 deltagare från en bredare krets än tidigare. Men fortfarande domineras den av deltagare från den svenska fordonsindustrin.

Förutom drygt 40 presentationer var det också en paneldebatt på ämnet ”En ny leverantörsindustri med många möjligheter”.

Konferensens andra dag var uppdelad i fem spår och vi bevakade inte allt men här är i alla fall en sammanfattning.

Dan Gunnarsson från BMW inledde konferensen med att prata om trender:

  • Ökande komplexitet och kortare ledtider kräver nya strukturer i utveckling och dokumentation av elektronik och mjukvara.
  • Nya spelare som Tesla, Google och Apple förändrar spelreglerna i en allt högre innovationshastighet.
  • För att möta de ökande kundkraven krävs ett revolutionärt angreppssätt. Man måste reducera traditionen, ”legacy”, så mycket som möjligt.
  • Förändring av affärsmodeller från att sälja bilar till att sälja tjänster, som BMWs DriveNow, ParkNow, ChargeNow och Connected Mobility Cloud.
Tekniska förändringar är bland annat:
  • Från fail safe till fail operational – en stor förändring av både elarkitektur och utvecklingsprocess.
  • Från flash updates till remote updates.
  • Från Local processing of sensor data till Big Data.
  • Från signal-based communication till Service and IP-based communication (Ethernet).

Jonny Andersson och Viktor Kaznov från Scania pratade om utmaningarna vid automatisering av tunga fordon, speciellt när man går från nivå 3 till nivå 4 enligt SAE-skalan, då man inte längre kan räkna med att falla tillbaka på föraren att ta över om något problem uppstår. Utmaningarna är betydligt större för tunga fordon, bland annat pga. den annorlunda fordonsdynamiken (längre bromssträckor, vältningsrisk etc).

För att säkra att produkterna har lång livslängd krävs inkrementell utveckling dvs. att man tar tillvara på de erfarenheter som finns – alltså att bevara ”legacy”.

Peter Bardenfelth-Hansen från Tesla Motors berättade om Teslas resa så här långt.

Tesla grundades för 13 år sedan – samma tidsperiod som då New York-trafiken övergick från dominerad av hästar till enbart bilar.

Företagets uttalade uppdrag är att accelerera världens omställning till hållbara transporter. Alla de idag ca 14000 anställda lever efter detta. Hos Tesla är det mycket högt tempo – som att hoppa på en trampkvarn i full fart och försöka hålla masken. Man gör i princip 4 års arbete på ett.

En anledning till att andra biltillverkare inte gör eldrivna högprestandabilar är att de i så fall skulle kannibalisera på sina andra, ICE-drivna bilar. Tesla är accelerator och ju fler andra tillverkare som gör elfordon, desto bättre går det för Tesla.

När man började rekrytera personal så var det, utom på utvecklingssidan, bara möjligt att få jobb hos Tesla om man inte tidigare hade arbetat i bilbranschen. Man ville ha människor med nytt perspektiv och inte få in ”legacy” = så här brukar man göra i fordonsindustrin.

Man har ett kundfokuserat angreppssätt, vilket innebär snabba produktändringar inkl. ”over the air”-uppdateringar och också en snabb köp-process där man i princip eliminerat återförsäljarledet – kunderna beställer bilen på nätet.

Teknikutvecklingen går fort så även kostnaderna minskar snabbt. Insikt om detta har lett till strategin att börja med att lansera en sportbil (Tesla Roadster), därefter dyra lyxbilar (Model S och Model X) för att först därefter komma med bilar för högvolym (Model 3).

I 4 generationer har vi lärt oss att ta bilen till bensinstationen. Att lära sig att ladda bilen tar tid. Ett sätt att minska räckviddsoron är Teslas snabbladdningsstationer, men för vardagsbruk är det bäst med hemmaladdning.

Martin Hiller från Volvo Cars pratade om kommunikationsbehov i automatiserade bilar. Han, liksom några andra föreläsare, lyfte fram vikten av Ethernet. Det har möjliggjort betydligt större bredband jämfört med andra nätverk som CAN och Flexray, något som är av stor betydelse för signalbehandlingen.

Martin pratade också om hur kravet på processorer har förändrats. Från generella CPU (centralenheter) till en kombination av GPU (grafikenheter), DSP (signalbehandlingsenheter) och ASIC (applikations-specifika enheter).

Synkronisering av olika enheter, inom och mellan fordon, är också viktigt att säkerställa. Ett klockfel på tio ms kan innebära 20 cm fel i positionering vid 70 km/h hastighet, hundra ms 2 meter.

Automatiserad körning för också med sig mycket större krav på redundans på olika systemnivåer från sensorer till hårdvara, kommunikation, fordonsreglering (inkl. ställdon) och kraftförsörjning. För att uppnå detta kommer styrenheterna i Drive Me-bilarna att vara ihopkopplade i form av distribuerad stjärntopologi (distributed star topology). På det viset säkerställs att de mest vitala delarna av systemet fungerar och klarar av att stanna bilen på ett säkert sätt även när en eller flera delar av systemet slutar fungera.

Henrik Lind från Volvo Cars pratade också redundans med fokus på objektdetektering. För att uppnå hög redundans i Drive Me-bilarna kommer det finnas upp till tre sensorer som detekterar samma objekt. Följaktligen är antalet sensorer stort, och paketering av dessa sensorer är en tydlig utmaning.

Teststräckan som valts för projektet är relativt enkel, vilket är ingen slump direkt: valideringsmetoder är inte klara ännu, och en lösning är att förenkla förutsättningarna. För att vara på säkra sidan kommer bilarna att lämna kontrollen över till föraren i god tid innan korsningar och trafikljus.

Detektering av små objekt som exempelvis råttor och harar på vägen är en utmaning, speciellt på långa avstånd. En annan utmaning kopplad till detta är hur bilen ska hantera sådana objekt – ska den väja eller köra över dem? Just nu finns det inga konkreta svar, men utvecklingen går framåt både på sensor- och på algoritmsidan.

Eftersom Drive Me är ett forskningsprojekt kommer bilarna att utrustas med datainspelningsenheter och på det viset möjliggöra vidareutveckling av systemet. Det handlar om stora datamängder och troligtvis kommer data behöva laddas ner varannan månad.

En fråga som lyftes fram från publiken var om förarna kommer kunna ta över kontrollen när som helst. Troligtvis kommer detta styras av regler och bestämmelser på internationell nivå.

Annie Rydström, också från Volvo Cars, pratade om användarupplevelsen vid automatiserad körning och hur man säkerställer att användarna litar på automatiserade fordon och upplever dem säkra och behagliga.

Hon nämnde tre olika metoder som Volvo Cars använder för att adressera detta. Utvärdering i körsimulatorer är en sådan metod. Den är applicerbar för exempelvis utvärdering av användbarheten av ett gränssnitt, men för att studera tillit och liknande faktorer behövs andra angreppssätt. Wizard of Oz-metodiken för testbanor, där förarna tror att de använder en automatiserad bil som inte nödvändigtvis är automatiserad, kan delvis ge svar på sådana frågor. För att studera detta fullt ut behöver fälttester utföras. Beteendeförändringar hos förarna är speciellt intressanta att studera när det gäller förarstödsystem och automatiserad körning, något som man i princip kommer åt endast via fälttester.

Azra Habibovic från Viktoria Swedish ICT gav en överblick av pågående aktiviteter inom området runt om i världen. Hon förklarade att det finns två tydliga utvecklingstrender:

  • evolutionär (automationsgraden ökar successivt, ratten är kvar i fordonet)
  • revolutionär (helt automatiserad körning direkt, det finns ingen ratt i fordonet)

Just nu har dessa två trender flera gemensamma nämnare: fokus ligger på utvalda trafikmiljöer och hastigheter, på bra vägar, ljus, och goda väderförhållanden. Aktörerna som arbetar efter den evolutionära principen fokuserar framförallt på motorvägskörning och parkeringsmanövrar, medan aktörerna som följer den revolutionära principen fokuserar på stadskörning och lägre hastigheter.

Inom ramen för den evolutionära principen är interaktionen mellan förare och det automatiserade fordonet en tydlig utmaning. Aktörerna på den revolutionära sidan möts däremot av flera tekniska utmaningar då det inte finns någon förare som kan ta över kontrollen om systemet fallerar.

På personbilssidan kan man säga att alla väletablerade tillverkare arbetar efter den evolutionära principen och att nya aktörer som Google, EasyMile och Navya satsar på den revolutionära principen. På lastbilssidan tillämpas den evolutionära principen för allmänna vägar (typiskt konvojkörning/platooning) medan den revolutionära tillämpas på inhägnade områden (typiskt gruvor).

Azra presenterade också några ”hot topics” inom området:

  • Detaljerade 3D kartor
  • Detektering
  • Situationsmedvetenhet
  • Trafiksäkerhet och hur man säkerställer den
  • Datasäkerhet
  • Sociala interaktioner
  • Lagar och regler

Slutligen påpekade hon att samverkan och samarbeten mellan aktörer och mellan olika typer av aktörer ökar. Dessutom vill många samhällen satsa på automatiserade fordon för att de ser att det kan förbättra samhällena, t.ex. med färre parkeringsplatser och med bättre mobilitet för människor och varor.